Jag vill bara brista ut i gråt, men endå inte. Jag är ledsen, men endå otroligt glad. Jobbiga känslor jag inte orkar handskas med... Alls..Det är som att stå i en lång korridor, och se mörkret framför mej, men för feg för att röra mej framåt för jag vet vad som väl väntar där. Total mörker, och vilseledning..
Något jag inte orkar med mer..
Försvinna bort....bort. Men samtidigt vara kvar, funkar tyvärr inte så. Antingen elr och det är det som splittar mej, jag vet inte om jag vill bort elr stanna kvar egentligen, elr om jag vill gråta elr skratta. Jag vet inte sånt. Jag är nästintill careless..fast endå.. så blir det gråt i slutändan...
Jag brukar vara glad när det är någon i min närhet, men när det inte är det, så vinner tårarna, jag tänker för mkt och på alldeles för gåtfulla saker, jag förvirrar mej själv... Alltid.
Vill typ dunka huvudet i väggen i hopp om att dem ska försvinna...
Att alla ska sluta bråka och skrika på varann..
..Känner mej bara så förbannat svag..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar